Visst är det så att det ligger en del i resonemanget som förs fram, men likt alla sociala tankescheman bygger det på förenklingar som blundar för de nödvändiga faktorer som låter sig göras gällande i verkligheten utanför teoribygget.
För det första är det som så att bara för att specialiserad produktion kan ge mer värde betyder inte det att argumentet kan användas gång på gång i evighet. Det finns rimligen vissa gränser för då det inte längre låter sig göras gällande. Likaså betyder inte det sunda i resonemanget att råvaruproduktion och enkel förädling slutar att vara nyttig. Tvärtom är det naturligtvis som så att det mesta av det människor dagligen konsumerar bygger på tämligen enkla processer som inte kräver teoretisk utbildning.
För det andra bortser teorin från att väldigt många människor inte platsar på en kunskapsintensiv arbetsmarknad. De har varken förmågan eller motivationen till att tröska igenom år efter år på en högskola, och om de ändå gör det blir resultatet magert. Enbart skrivbordsmänniskor som har väldigt liten erfarenhet av att träffa olika slags människor har svårt att förstå denna självklarhet. Vidare blundar teorin för det faktum att de länder vi ska konkurrera med också har en mängd olika universitet med högt motiverade studenter.
För det tredje saknar många av de säten som byggts upp för så kallad högre utbildning (med tillhörande överdimensionerad administration) den nivå som efterfrågas och dessutom bedriver de i vissa fall låtsasutbildningar. Som nämnts tidigare är detta på intet sett ett argument mot humanistisk utbildning, men snarare mot bristen på förståelse för den kontext som krävs för dylik. Många av de som går dessa utbildningar kommer i mycket liten utsträckning att anställas för andra pengar än offentliga och ska därmed tävla om resurser som borde gå till annat. Dessutom är vissa av institutionerna ideologifabriker och ger mycket lite, om alls någon, humanistisk bildning. Studenterna kommer inte nämnvärt att ha det kunskapsteoretiska djup som är att förvänta av en akademiker - och som faktiskt skulle kunna vara en konkurrensfördel utöver att det självfallet har ett värde i sig själv.
Anledningen till att vi kostar för mycket beror delvis på lönenivåer som byggts upp under en tid då västvärlden ensamt höll i spakarna och vi slapp konkurrens utifrån, men det beror i hög grad också på att mängden administration och byråkrati ökat till ohållbart höga nivåer. Detta inte minst i den offentligt finansierade sektorns byråkratikluster stat-landsting-kommun, vilken i vissa fall verkar ha fått till uppdrag att öka i kvantitet när arbetsplatserna i den icke-offentligt finansierade sektorn uteblivit. De som inte ser det orimliga i en sådan kalkyl har naturligtvis glömt vad som betalar och vad som kostar, samt hur hela processen leder till ytterligare omkostnader med minskad konkurrenskraft och därmed också minskade statsintäkter som följd. Vill man få skutan på rätt köl kan man inte önska bort de reformer som faktiskt krävs.
Det finns många bruksorter med produktion och förädling och det finns en provins som brukar jord och skog, vilket därmed ger riktig tillväxt och näring åt en stor mängd administrativ personal samt teoretiskt skolade proffstyckare innanför tullarna. Men eftersom få verkar vilja jobba på riktigt, alternativt under kombination av a-kassa och studiemedel alltför länge hållits borta från arbetslivet för att orka med detsamma, importerar flera av dessa basindustrier arbetskraft. Det här bör man hålla in mente när man klagar på att alla inte genomför gymnasial utbildning och att mer resurser borde sättas in för att åstadkomma detta. Det nobla syftet att undvika att dessa människor hamnar i livslångt utanförskap misslyckas eftersom den bakomliggande analysen inte når dit skon faktiskt klämmer. Felslutet blir uppenbart när man betänker att 9-årig grundskola i många tillfällen är mer än nog och att alla inte kan pressas in i den mall som kallas kunskapsintensiv. Då är det bättre att man lär sig jobba, måhända som lärling, och senare har möjligheten för att eventuellt komplettera. Det är nämligen motivation, inre styrka och driftighet som skapar storheter, lång utbildning kan om allt vill sig väl högst vara en hjälp på vägen.
