Högt i tak på puben

I natt publicerades Är den extrema urbanismen förenlig med ett borgerligt samhälle? på Newsmill. Det är en humoristiskt fredagsraljerande text jag författat, men med ett bakomliggande budskap om att det krävs starka människor för att förvalta en välfärdsstat.

Röster ur den efterföljande debatten från mig själv och andra. Piptobaksröken ligger tung och källorna är flera:

Kan allmän värnplikt (givetvis för båda könen) hjälpa till att motverka den, i sin förlängning, samhällsfarliga hjälplösheten? (HAx)

&

Pöjkera är något på spåret när han påpekar att den värdeskapande industrin inte har ökat sedan femtiotalet. (AOl)

&

Jag håller med dig i mycket av din kritik, men kan inte annat än att poängtera att så går det när allsköns saker ska göras till offentliga utgifter. Då ställs orimliga krav på effektivisering istället för att tydligt avgränsa vad som är de gemensammas domäner och vad individen själv ska klara av.

Ett exempel från idag är att de gemensamma utgifterna måste konkurrera med kostnaden för en mängd hittepåutbildningar som startats överallt. Detta i sin tur eftersom vi segrat ihjäl oss på välfärdsområdet och då verkar det finnas ett behov för att hitta på fler saker att göra till offentliga uppgifter - istället för att snacka med grannen själv ska vi ha genuspedagoger och liknande sociala ingenjörer som bestämmer över denne.

Dessutom har krav på hög materiell standard tillsammans med ett jämlikhetsideal gjort att en stor mängd människor inte anses ha potentiell produktivitet på grund av samhällets specialisering. Då ska dessa försörjas offentligt istället för att bidra med vad de kan.

Ytterligare exempel kommer från tjocka och parallella lager byråkrati (i administrationsklustret stat/landsting/kommun) vilka "fångat upp" en massa människor när produktion och förädling lagt ner. Fin tanke kanske, innan man tänker efter. Det genererar nämligen näppe intäkter till välfärdsstaten. (JFG)

&

Vi låter CERN bygga en tidsmaskin åt dig Jonatan. Så sätter vi den på 1850, Vilhemina, Åsele lappmark. (JEK)

&

Somehow reminds me of "Det sovande folket". (JBe)

&

Istället för att bo i en fågelholk bli skitiga under naglarna och bli driftiga (såvida de inte försörjs på bidrag naturligtvis). Produktion och förädling är inte speciellt främmande på landet. Industrious är en bra engelsk term. (JFG)

&

Därför ser jag inte genusteorierna som vetenskapliga, ej heller genuspedagogiken och anser att den senare kan göra stor skada om den tillämpas på barn, våra barn blir då experimentkaniner. Därför ska detta inte finansieras via offentliga medel, lika lite som New Age, astrologi eller andra kvasivetenskaper bara för att de är trendiga. Våra skattemedel ska användas seriöst och framförallt inte göra skada. (IHö)

&

Vad jag däremot inte har träffat på här där jag bor, är den typ av mesproppar som du beskriver. De skulle inte klara sig här. (JWi)

Newsmill ligger nere, här finns skärmdump.

Peter Adolf Persson (1862-1914) Landskapsvy från Skåne/View over the Landscape of Skåne (1889).

Familjen Forsberg-Gillvings vapen I

avsnitt II →

Många förknippar idag heraldiska vapen med adeln, men vem som helst har rätt att ta sig ett vapen och att det är på det viset är inget nytt påfund. När Forsberg-Gillving grundlades i och med vigseln mellan min hustru och mig var det på sin plats att ett familjevapen ritades upp. Jag tog kontakt med den heraldiska konstnären Carl Anders Breitholtz redan för ett par år sedan. Därefter har projektet legat i träda men återupptagits under sommaren och hösten 2011, då ett tämligen intensivt men högst underhållande arbete genomförts.

Familjen Forsberg-Gillving vill härmed passa på att tacka Herr Breitholtz, som med sitt myckna kunnande uppvisat stort tålamod i skisserandet av olika alternativ efter hand som vapnet sakteliga framtecknats. Det är en sanning att vapnet inte hade blivit alls i den grad välkomponerat utan Breitholtz omdömesgilla bidrag. Jag vill också tacka min yngre bror Sebastian von Wachenfeldt, som också har varit behjälplig under hela processen med både konkreta förslag och med generella estetiska värdeyttringar.

Eftersom jag hyser förhoppning om att Forsberg-Gillving också vandrar planeten om många hundra år är det viktigt att vapnet vuxit fram väl genomtänkt. I tider där förändring från dag till annan upphöjts till dygd med stort egenvärde kan det vara skönt att emellanåt anta perspektiv där historiens vingslag tillåts göras hörda.

I denna post kommer jag att presentera första delen av vapnets utarbetande. Det färdiga vapnets blasonering är redan insänt till Skandinavisk Vapenrulla för registrering, men denna kommer att presenteras på weblogen först i senare post.
Initialt hade jag några idéer om att ha en uppslagen bok i skölden, med bokstäverna F och G på varsin sida. Boken skulle hänsyfta boklig bildning och lärdom. En åra med överkorsad fjäderpenna och svärd hade min hustru och jag tänkt ut som en duglig symbol: Åran anspelande praktisk erfarenhet, vatten och resande. Fjäderpennan för kreativitet men också den för lärdom. Svärdet refererande till stridbarhet. Likaså hade jag en tanke om en jordglob för världsvana och åter igen erfarenhet.

Vi önskade inte att ha med utmärkande symboler från varken medicinens eller filosofins värld. Det hade förvisso passat med tanke på både mig och min hustrus livsberättelse, men vapnet ska gärna kunna anstå oberoende av specifika livsval.

I förslaget ovan, vilket var bland de första till diskussionsunderlag, tycker jag att skölden blir för plottrig. Fors och ett treberg för Forsberg och en guldvinge för Gillving, vilket har sin egen historia, följer till skillnad från bokstäver i vapen god heraldisk sed. Detta är en förutsättning för att Svenska Vapenkollegiet ska registrera det, vilket vi naturligtvis önskar.

Ett devisband med motto är något som inte är speciellt vanligt i svensk heraldik, men som jag tidigt hade en idé om. Senare i processen skulle det visa sig väldigt brukbart.
Så snart vi såg denna skissen uppritad, där skölden är harmonisk med vågskuror som delar upp i övre och nedre fält med plats för centrerad gyllene fågelvinge och treberg kände vi att vi hade hamnat rätt. Med enbart namnsymbolerna framstod stringens och vi bägge fann skölden mycket tilltalande. I princip fullbordad frånsett lite smådetaljer om antalet vågskuror och tinktur på dessa, men i stort var vi mycket nöjda. Skölden må vara den viktigaste delen av ett heraldiskt vapen, fast mycket återstod för att få det fulländat. Boken och övriga symboler har som synes flyttats upp till den hjälmprydande gripen.

De tinkturer vi föreställde oss var guld, rött, silver och blått. Guld och röd primärt för Skåne, men också för Uppland: "i rött fält ett riksäpple av guld". Guld och blå för Sverige. Silver och röd för Danmark. Pan-skandinaviska färger.

Som hjälmprydnad önskade jag en uppstickande grip för att alludera härkomst. Det var i Skåne vi först träffades - i den akademiska huvudstaden Lund: "i guldfält ett rött, avslitet griphuvud med blå krona och blå beväring". Så här tidigt i processen tyckte jag inte att hjälmbindel var ett tjusigt attribut att ha gripen "växande fram" ur, men föreställde mig snarare att den skulle fortsätta över hjälmen som ett slags "hårsvall".
Här ses en genomarbetad gouache. Jag var emellertid missnöjd med det jag uppfattade som obalans i hjälmprydnaden och hade svårt att se hur det skulle kunna lösas anatomiskt riktigt, stilrent och heraldiskt vedertaget. Svärmor föreslog att det möjligen skulle ses "framifrån", varpå jag svarade något om att en grip har två vingar.

För den som har ögonen med sig kan skönjas ett kors i silver bestående av en fjäderpenna och ett svärd, omgärdat av röd gripvinge. Är det månne Dannebrogen, världens äldsta nu officiella flagga som kan urskiljas? Samtidigt önskade jag att reducera antalet symbolbärande föremål, dock helst utan att förlora andemening. När min gode bror diskret påpekade att jordgloben möjligen skulle kunna tolkas som alexanderkomplex och jag samtidigt tyckte att åran refererade till liknande innebörd, fick jordgloben strykas.

Hjälmtäcket såsom format efter acantusrankan i huvudfärgerna rött och guld var jag tills vidare nöjd med, men kanske skulle hjälmen över huvud taget inte ha en riktning utan snarare vara rotad?

avsnitt II →

Digi Demo (2007)

From the old chest of drawers.


Released at the JazzMacx Tasmania Takeover in November 2007. Text by Vengeance, Jazzcat, Macx. In order to begin comprehending the context, read this.

Kontrafaktisk heraldik

Jag tog för ett par år sedan kontakt med den heraldiske konstnären Carl Anders Breitholtz eftersom att jag behövde rita upp en vapensköld till ätten Forsberg-Gillving, vilken grundlades i och med att jag och min hustru vigdes i Odense 2009. Projektet med att framställa familjevapnet börjar nu så smått att bära frukt.

Som led i utvecklandet av det heraldiska vapnet krävdes en symbol för Gillving, varför det blev intressant att gräva i min hustrus flicknamns historia. Hennes morfar Sivert Andersson flyttade till Stockholm 1938 vid 16-års ålder och började arbeta som springschas hos Bröderna Anderssons köttaffär i Nockeby. Eftersom det på arbetsplatsen redan arbetade sju Andersson önskade han att ta sig ett nytt efternamn.

Källorna anger att det initialt inte var speciellt populärt inom familjen att byta namn på grund av att det ansågs märkvärdigt, men Sivert stod på sig och hans föräldrar Edit och Gottfrid gav till slut med sig. Hela familjen bytte från Andersson till Gillving omkring 1939: Edit och Gottfrid, samt barnen Sivert, Heldor, Holger, Sixten, Iris och Tord.

Namnet kommer från Gillberga gård i Tolfta församling utanför Tierp, där Siverts farföräldrar Anders och Anna-Maja bodde. Gillberg var redan upptaget, Gillberts likaså, av vilken grund Sivert tog Gillving.

Den heraldiska symbolen är därmed inte fastlagd, eftersom gill skulle kunna betyda i alla fall både gille och gyllene. Min hustru och jag bestämde oss emellertid för att gyllene var den tolkning vi gick efter, varför en gyllene vinge i form av en fågelvinge i tinkturen guld fick symbolisera Gillving på den Forsberg-Gillvingska vapenskölden.

Jag bad då Carl Anders Breitholtz att skissa på hur en pur Gillvingsk sköld skulle se ut och han ritade upp en del idéskisser. Ovan kan ses ett vapen med delad sköld och nedanför fyra sköldar med en allmän vinge, med överlagd krona, med bjälke och med kvadrerad skjöld. Blå kan tänkas alludera det svenska och röd det uppländska.

Jobba bör man

Betänk det icke-specialiserade Skandinaviska 900-tal som gav upphov till en samhällsmoral likt den beskriven i Hávamál (Den Höges sång, strof 71):

Den halte rider häst,
den handen mist, blir herde,
den döve duger i strid.
Blind är bättre
än att bränd vara;
ej av någon nytta är liket.

Låt samtidigt minnet skänka uppmärksamhet åt de höga krav på materiell levnadsstandard som idag omöjliggör att vissa människor bidrar och känner sig delaktiga. Detta på bakgrund av att dylika krav tenderar att bli generella i en jämlikhetsivrande välfärdsstat och då placeras en allt större del av befolkningen i den kategori som inte antas att ha potentiell produktivitet. På så vis skapas utslagning till bidragsberoende istället för den hållbara arbetsmarknad som krävs för att långsiktigt förvalta välfärdsstatens viktiga kärna.

Ett gott råd för lycka är förövrigt att tillbringa den icke-produktiva tiden med familj och i goda vänners lag.

Jens Juel (1745-1802) Uvejrslandskab. Udsigt fra Færgelunden ved Jægerspris mod Frederikssund/Stormy landscape. View from Faergelunden at Jaegerspris towards Frederikssund (1783).