Konststycket att devalvera akademin

Många akademiker saknar den kunskapsteoretiska verktygslåda som gör att de kan förklara och försvara den vetenskap de själva är delaktiga i. På detta sätt blir högskoleutbildningen mest en fortsättning på gymnasiestudierna och ett perspektivlöst förhållningssätt utan insikt om tidigare vetenskapliga paradigm frodas. Som lösning på detta har jag ofta förfäktat en idé om en initial så kallad Core Curriculum för akademiska studier. Under ett halvår av gedigen vetenskapsteori, läsning och genomgång av stora verk som präglat västerlandet, vetenskapshistoria samt smakprov från olika naturvetenskapliga och humanistiska discipliner, ges akademikern dessa verktyg. Dessutom erhålles den allmänkännedom som är att förvänta från en person med högre bildning. Dylika inledande studier är förövrigt ofta kännetecknande för bättre universitet världen över och är egentligen ett nödvändigt villkor för att på djupet kunna förmedla varför vetenskaplig evidens är skiljt från löst tyckande.

Likväl, som led i att devalvera den svenska akademin och skapa krav på högskoleutbildning för snart sagt nästan alla yrkeskategorier, samtidigt som man omintetgjort värdet på praktisk skolning och arbete, har man lyckats med att i stor utsträckning förstöra ovanstående insikter i Sverige. Detta är naturligtvis en följd av att det inte kan ställas sådana höga krav såvida alla ska bli universitetsstuderande. Därför lyckas man med just motsatsen i utbyte, nämligen ödeläggandet av de traditioner som burit upp förvaltandet av våra framsteg. Detta i samma veva som man lurar en hel generation att skuldsätta sig, istället för att påbörja det förvärvsarbete och ekonomiska oberoende från föräldrarna som de flesta eftersträvade.

I den pågående debatten är alltså problemet snarare att vi byggt upp så kallade högskolor i vart och vartannat buskage. På dessa ställen erbjuds allsköns flum som knappast har med akademiska studier att göra. Listan på exempel över vad som kan läsas på "universitetet" och som snarare borde vara egenfinansierade kvällskurser är betydligt längre än vinprovning, matlagningskurser, konstkurser utan formella krav och genuspedagogik. Universitet ska inte locka, de som studerar där ska drivas av bildningsideal. Reell humanistisk bildningstradition tar lång tid att bygga upp och kan enbart existera i sammanhang där det finns tradition för att tillåta idéer att stötas och blötas på djupet. Men detta är naturligtvis något som 68-kåren bortser från, eftersom de i sin livsmani önskat kröna sitt CV med en låtsastitel på en ideologifabrik innan de säger farväl.

Man kan alltså sannerligen konstatera att väldigt många av högskoleutbildningarna är fullkomligt onödiga och är en slags hobbykurser. Men då får man inte bortse från den humanistiska idétradition som bär upp och är oumbärligt för förvaltandet av de framsteg vilka vår västerländska civilisation vilar på. Detta är en nödvändig förståelse som gärna går om intet när allt ska anpassas till just in time production eller någon av de andra förenklade teorierna som det alldeles för stora antalet ekonomistuderande ivrar. Med detta sagt kan man emellertid försvara skillnad i studiemedel mellan olika utbildningar. Jag har själv lång erfarenhet från både humanistisk och naturvetenskaplig universitetsutbildning, samtidigt som jag i stora delar av min studietid läst dubbelt och nästan alltid arbetat parallellt. Den tid utan studier som fanns för jobb var givetvis betydligt större under de förra. Med en reform av detta slag ser man dessutom till att de som faktiskt läser på universitetet drivs av en önskan till bildning. Underhållning kan skötas annorstädes.