Vänstern drabbad av alienation

Detta är en replik på västerbottniske Mats Lindbergs inlägg den 7 juli, då han kommenterade mitt samtal till Ring P1 från den 30 juni.

Mats gjorde mig, genom sitt exempel med att även privata skolor finansieras genom skattsedeln, uppmärksam på att jag uttryckt mig oklart då jag använde begreppen offentlig och privat sektor. För att göra tydligt vad jag menar försöker jag i politiska samtal att använda termen "icke-offentligt finansierad" snarare än termen "privat". Skola, barnomsorg, äldrevård, och så vidare är i Sverige alla exempel på offentligt finansierade verksamheter, detta oavsett om de drivs i så kallad privat eller offentlig regi.

För att förtydliga min poäng så menade jag alltså att det är skatteintäkter från anställda inom icke-offentligt finansierad verksamhet som ger realintäkter till välfärdsstaten. Jag själv, som offentligt anställd, betalar enbart tillbaka en del via min skattesedel och bidrar av denna anledning inte med några realintäkter. Det är med denna förståelse som det blir ett aningen tomt argument från oppositionen i valdebatten att hävda att skattesänkningar ger mindre pengar till välfärden. Man skulle kunna hävda, med översta skjortknapparna uppknäppta, att vänstern drabbats av det Marx kallade alienation i sin oförståelse över vad som är utgifter och inkomster till välfärdsstaten.

Slutligen så vill jag påpeka att termerna "närande" och "tärande" om respektive privat och offentlig sektor som Mats Lindberg använde sig av inte är epitet jag själv använde. Eftersom jag är offentligt anställd inom vården och för tillfället är pappaledig är jag med andra ord en stark försvarare av välfärdsstatens frukter. Just därför är det bittert att se hur de som skriker mest efter välfärd i den svenska politiken är de som minst förstår hur saker och ting hänger samman.

Uppdatering: Små förändringar är gjorda i texten 140710 efter att jag blivit kontaktad av Mats Lindberg och denne kommit med rimliga påpekanden.