(S) dödförklarat tredje vägens politik?

Vi som har vuxit upp i Sverige har fått lära oss att Norden varken har planekonomi eller marknadsekonomi, utan ett mellanting som ger oss fördelar från bägge systemen. Staten reglerar marknaden med lagar och relativt höga skatter, men förstår de stora fördelarna med att investeringar, risker och kapital förvaltas av det privata näringslivet. En förutsättning för denna ekonomiska hållning blir förståelsen att den gemensamma plånbokens innehåll är beroende av goda villkor för företagen. Vad som är viktigt för oss som menar att vissa delar av välfärdsstaten är nödvändiga för en värdig politik är att begripa var pengarna till denna välfärdsstat kommer ifrån.

I den pågående svenska valdebatten framstår vänsterpartierna med Socialdemokraterna i spetsen närmast att ha övergivit idén om en tredje väg, och förnekar ovan nämnda insikter. Som om Sverige led under en planerad kommandoekonomi. Höjd skatt ger mer pengar i stadskassan hävdas det. Jag som offentligt anställd måste protestera. Min skatt gör inte det, jag betalar enbart tillbaka en del av min lön. Det är skatt från en privat sektor, alltså inte offentligt finansierad verksamhet, som ger realintäkter till välfärdsstaten. Detta ytterst elementära faktum verkar de som ger sken av att vilja förvalta Sveriges ekonomi och därmed välfärd fullständigt att ha glömt bort.

Slutligen, när hon som aspirerar på att bli vår framtida statsminister gång på gång flummar om "åt var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" kan det vara intressant att kika på ifall andra i den rödgröna röran har mer substans i sina uttalanden: Bergh om huruvida 90 procent verkligen tjänar på oppositionens politik. Tydligen inte.